Haha ja, 2016, ett år som bjuder på lite hårdare tag. Testar rejält, på gränsen till för mycket..
Efter årets första dagar så var jag less, och då ska vi inte prata om hur Henrik kände sig. Saker och ting gick åt skogen, gång på gång. Men, vi var less, fruktansvärt less och arg och undrande varför saker inte bara kunde gå bra? Någongång liksom? Varför inte para rulla på?
Men nej.
Men idag, den 9 februari, drygt en månad senare, hånskrattar jag åt allt som hände. Och undrar hur jag kunde ta saker så för givet? För om saker går sönder, ja, men köp nya då. Det är bara saker. Jag vet, att materiella ting kan ha öerhört stor betydelse i ens liv.
Men långt ifrån så stor betydelse som dina familjemedlemmar.
Min älskade hund Hugo, satt utanför stallet när mamma och Ellinor var där. På något vis så lyckades en av hästarna smita ut ur stallet när dom var där. När han kommit ut från stalldörrarna dit Hugo satt, så fastnade han med kopplet runt bakbenen, och fick panik. Han snurrade runt runt och sparkade, för att försöka få bort kopplet/Hugo(som då satt fast i kopplet). Mamma och Ellinor försökte så fast hästen, och tillslut så går kopplet av. Hugo fick flera sparkar över kroppen.
Efter mycket strul så fick de in honom på djursjukhuset, jag åkte från jobbet för att möta upp Ellinor som var där. De lät ganska positivt när vi var där att han antagligen bara var väldigt mörbultad. Men röntgen visade inte riktigt samma sak.
Han hade ju fått flera sparkar och några utav dom hade tagit över ryggen på honom. Vilket resulterade i att ryggen var av.
Min älskade lilla krabat, hade brutit ryggen. Jag hade kunna behålla ett lugn hela tiden. Erik var där med mig, han hade kommit när han slutat skolan. För han var det jobbigt, väldigt jobbigt. Och tillslut brast det för mig. Att sitta där och se Hugo ha så ont, han kan knappt röra sig, och gnäller.
Det gjorde så ont, så fruktansvärt ont i mig, att vara där och se de två. Att inte kunna göra någonting.
Att få frågan om hur vi ska göra, ska det opereras? Eller ska han få somna?
Att försöka hålla sig lugn och sansad, tänka logiskt, inte vara egoistisk, och se de realistiska. En jämte, 7 månader gammal, hur ska jag påverka hans framtid?
Det blev operation, det var goda odds, då frakturen satt på ett "bra" ställe. Mamma, Erik och Hugo åkte ner till Strömsholm på natten för operation, Hugo fick vara kvar där tom på helgen. Operationen gick bra, och nu väntar en ganska lång, men OKEJ, rehabilitering för honom.
Hugo idag? Han är väldigt pigg och glad, lite väl pigg faktiskt. Det är svårt att hålla honom helt lugn, men mamma gör ett underbart jobb med honom.
Den hela händelsen tog hårt på mig. Det har varit jobbigt. Men. Det har gått. Tack vare Henrik.
Utan honom, hade den här tiden varit, ja, jag vet inte.
Sen då?
Jomen, vi laddar väl upp för årets bästa helg? Japp, Skoterns Julafton står på schemat, och vi är alla väldigt laddade.
Henrik och Malin kom upp på torsdagen, för att de skulle kunna vara ute och köra allihopa på dagen på fredagen.
Och det slutar ju bra, som vanligt.
Marcus kommer inspringade till baren, ser helt förstörd ut, och säger att jag måste komma, Henrik har gjort sig illa.
Okej.
Paniken jag hann känna på den hundradelssekunden, går inte att beskriva, vad har hänt?
Jag går ut till entrén och ser honom stå där.
Lättnaden, jag kände då, går verkligen inte att beskriva. Åh herregud Marcus, du vet verkligen hur man skrämmer upp någon..
Båtbenet är av. Och någon månads stillhet, är det som står på schemat för honom.
Tror ni det går bra? Att vara stilla?
Ni som känner honom, känner nog sarkasmen i mina ord på raden över.
Finns det någon person jag verkligen inte önskat det här, så är det han.
Jag skulle kunna göra vad som helst, för att han skulle slippa det. Jag önskar verkligen att det var jag istället.
Men han gör det bra, han gör det väldigt bra. Och det förstår väl jag också, att det inte går att bara vara still.
Men att se dig sätta dig på skoter och köra iväg Henrik, du kanske förstår varför jag är lite tveksam? Men det är bara för att jag bryr mig om dig, lite för mycket.
Utöver det mindre roliga som hänt i år, så ja, har det väl egentligen inte hänt så mycket mer. Jag och Henrik skjutsade upp och hämtade Julia i Saxnäs onsdag samt söndag.
Vi hämtade våran nya säng veckan innan julafton.
Vi har varit dålig båda två, jag ligger i sängen just nu, febrig och halsont. Trodde det hade gett sig igår, men känner mig ganska loj..
Jag åker hem imorgoneftermiddag igen. Jag har gjort klart nästan all städning idag, har några rum kvar i gamla delen som jag tänkte passa på att ta imorgon. Annars är det ganska lugnt för nu. Och det känns bra. Fast att jag varit ledig en hel vecka, så känns det som att orken är slut. Jag är trött och har ont i kroppen, men det är nog förskylningen(eller vad det är) som ställer till det.
Menmen, det blir väl bättre.
Det var nog det jag hade att säga för nu. Några tunga veckor, som inte gått utav sig självt. Och vet ni vad som gör det ännu lite tyngre?
Det är bara början av februari än..
Puss&Kram
Ta hand om varandra!
Kommentera