Ojojoj. Det har hänt så otroligt mycket på slutet, så mycket saker som gjort att jag kunnat ta ett kliv framåt. Glädje och besvikelse, tårar av glädje och sorg. Men vet ni vad?
Det är okej. Allt som hänt, det är okej. Jag utvecklas som person, jag sa till mig själv att jag skulle stå på mig, och köra mitt race. Det har jag gjort, och det gör jag.
Vissa personer har gjort mig så besviken, så otroligt besviken och ledsen. Men jag visste så mycket väl, att man ska inte tro på någon annan människa. Lita inte på någon och ha för gudsskull inga förväntningar på någon. Så ja, jag får skylla mig själv. Och det gjorde ont, det gör ont. Men det är bara att inse, att så är det.
Så vad är det som har hänt på slutet då?
Det har varit ganska rörigt sista veckorna, allt har bara snurrat och nerverna har varit på spänn hela tiden. Men i lördags hände det som jag aldrig trodde skulle hända, jag, av alla människor, gjorde mitt allra bästa under 10h inför tre dommare. Allt för att klara deltidsprovet för att bevisa allt jag lärt mig under mina tre år på frisörgymnasiet.
Och tro på fan, det gick vägen!
Jag klarade det!
Jag blev godkänd på det där jäkla provet som jag gruvat mig för i tre år.
Känslan var och är obeskrivbar.
Att pressa sig själv till det yttersta i koncentration och precision, med ett hantverk som man har jobbat i hård motvind med, för att sätta resultatet och slutet i händerna på tre helt främmande människor, och det går vägen.
Ja, nej. Jag vet inte vad jag ska säga.
Jag gick in för provet med att jag skulle göra allt jag kunde, och att även om det mesta som kunnat strula gjorde det, så kunde jag inte göra mer än mitt bästa.
Och den här gången räckte det.
Jag vet inte vad nästa grej är i mitt liv. Men just nu känns det som att jag äntligen kan andas ut och tänka klart. Jag har gjort mitt för nu. Och jag kan själv bygga mitt egna liv, vilken väg jag än vill gå.
Och jag börjar mitt "nya" liv med en vecka i Åkersjön. En vecka där jag ska andas ut, för att sedan fånga andan igen.
Jag är trött och slut, men så otroligt nöjd och glad.
Jag har aldrig kännt mig såhär tom och borta. Tankarna är flera mil borta och det känns som det är dags att få mitt liv tillbaka, och göra det bättre än vad det tidigare har varit.
Det är mitt liv, jag har gjort mina val i det, jag kommer att göra mina val, och jag kommer att göra det bra.
Jag har satt punkt för ett kapitel, jag vänder blad, och nu går jag vidare.
Puss&Kram
Kommentera