Ja dagarna rullar, veckorna går och månaderna försvinner. Men det är väl som det ska vara, vissa dagar är bättre än andra. En del dagar vill man försvinna ner under jorden och helst aldrig se något ljus igen, när man andra dagar inte kan sluta le, och man inser vilket fantastiskt liv man har.
Jag har nu gjort klart min tid på Tivars. Stället har gett mig en massa kunskap och vänskap, det har fått mitt tålamod att bli ännu lite bättre och det har testat mitt humör ganska rejält.
Jag gjorde sedan valet att spendera kommande vinter i Åkersjön, jag har gjort första veckan nu och väntar på att säsongen ska dra igång på riktigt.
Jag gjorde sedan valet att spendera kommande vinter i Åkersjön, jag har gjort första veckan nu och väntar på att säsongen ska dra igång på riktigt.
Mina dagar spenderar jag till största del hemma på Stenmyrudden med Henrik, när jag inte är i stallet med Raffe eller Orrviken med Hugo.
Och Hugo? Ojojoj, det är ju helt sinnessjukt vad han växer! Det är ju från dag till dag han byter kroppsform och blir lite högre, lite längre och lite grövre. Jag önska att tiden hade gått lite långsammare, samtidigt som man ibland önskar att valptiden skulle gå över och att han skulle "mogna" till lite mer, haha.
Men det är en fin hund, trevlig hund och fantastiskt personlig hund.
Men det är en fin hund, trevlig hund och fantastiskt personlig hund.
Raffeman står ju numera på Frösön, och jag har äntligen fått tid att spendera med min bästa kompis igen. Han känns fantastiskt fin stundvis, men han har sina stunder när han stressar upp sig, och just nu är vi i en sådan. Så jag har valt att välja bort ridningen några dagar och koncentrera mig på massage och tömkörning. Det känns som en bra början, och hoppas att det kan vara lösningen. Jag är verkligen glad att jag lagt alla dessa timmar på tömkörningen tidigare, för att under sådana här tillfällen, kunna gå tillbaka till det och veta att vi båda kan komma till ro igen, även om det bara är för en lliten stund eller en liten bit. Men det är någonting, och det är guldvärt!
Henrik då? Ja jag har inte berättat så mycket om honom. Men det är en kille på 21år från skogen med hjärtat på rätt plats. En människa med förstånd och som är så otroligt snäll. Får han välja själv så spenderar han dagarna i skogen tillsammans med hundarna, eller ute på fjället på skotern.
Han spenderar många timmar på jobbet(där han för den delen är väldigt duktig) och har gjort sedan långt innan han tog studenten. Han vet att inte allt kommer utav sig självt, utan att man måste jobba för det. Han vet att man måste prioritera vissa saker här i livet, och vet ni vad? Jag hade gjort samma val som han. Och det är så skönt. Att man inte känner sig helt ensam i de val man gör, utan att man vet att man har någon där som tänker på samma sätt, och det, det är inte någonting som jag är van vid.
Han är en fantstisk människa, och jag önskar verkligen att jag kunde vara mer som han. Han är en vän, en vän som finns där, en vän som kan dra ett skämt och få precis alla att vika sig av skratt.
Han spenderar många timmar på jobbet(där han för den delen är väldigt duktig) och har gjort sedan långt innan han tog studenten. Han vet att inte allt kommer utav sig självt, utan att man måste jobba för det. Han vet att man måste prioritera vissa saker här i livet, och vet ni vad? Jag hade gjort samma val som han. Och det är så skönt. Att man inte känner sig helt ensam i de val man gör, utan att man vet att man har någon där som tänker på samma sätt, och det, det är inte någonting som jag är van vid.
Han är en fantstisk människa, och jag önskar verkligen att jag kunde vara mer som han. Han är en vän, en vän som finns där, en vän som kan dra ett skämt och få precis alla att vika sig av skratt.
Är jag kär?
Ja.
Ingen männsika är felfri, men det som du kanske ser som dina brister, får mig bara att falla mer för dig.
Jag har aldrig kännt mig så lugn, samtidigt som så rädd och sårbar.
Ni som känner mig lite mer, vet kanske att jag inte alltid pratar om saker så ofta, jag berättar inte alltid saker, men ni vet också att det är så jag velat ha det.
Jag har ändrats som person, jag känner att jag äntligen kan bli den person jag jag så länge velat vara, mig själv.
Och det är tack vare denna person, som gett mig så mycket glädje och lust att kämpa ännu lite mer.
Ni som känner mig lite mer, vet kanske att jag inte alltid pratar om saker så ofta, jag berättar inte alltid saker, men ni vet också att det är så jag velat ha det.
Jag har ändrats som person, jag känner att jag äntligen kan bli den person jag jag så länge velat vara, mig själv.
Och det är tack vare denna person, som gett mig så mycket glädje och lust att kämpa ännu lite mer.
Och kämpa det har jag gjort, och det kommer jag att göra.
Jag har nått mitt storå mål i livet, vid 19års ålder, och jag känner mig mer redo än jag någonsin kommer att kunna bli.
Jag har nått mitt storå mål i livet, vid 19års ålder, och jag känner mig mer redo än jag någonsin kommer att kunna bli.
Jag sa i början utav året, att 2015 skulle bli mitt år, och det blev det. Jag har inte fått det gratis, men jag har kämpat, och jag är nöjd. Och en dag kanske jag kommer kunna vara stolt över mig själv. Det är det jag jobbar för nu.
Henrik, jag älskar dig. Tack för att du är du, för att du funnits där, att du fått mig att le och älska livet de dagar när man inte ville se ljuset.
Tack!
Kommentera